Vem är Annfe(d)?

När lillebror fortfarande låg i magen hade vi våra diskussioner på vad han skulle tänkas heta. Vi hade nästan bestämt oss för Alfred men även Axel fanns med på tapeten. Men Melker, då precis tre år gammal, hade lite problem med uttalet av bokstaven X...  Han vände på "bokstäverna" till s-k istället för k-s, så t ex ordet sax uttalade han som sask, och Max till Mask osv. Axel blev då Askel eller som det lät "Aschel". Vi tänkte att det kan man ju inte låt Melker gå omkring och kalla lillebror för. *hihi*

Men med facit i hand har det visat sig att även Alfred är svårt att uttala. Melker säger något som låter som Annfe(d). Ibland hör man d:et på slutet, ibland inte. Jag har försökt få honom att säga All-fred genom att dela upp stavelserna.

"Säg All"!
"All"
"Säg Fred"!
"Fred"
"Säg Alfred"!
"Annfe(d)"

Det är helt omöjligt med andra ord att få honom att säga Alfred helt enkelt. *hehe* Tur att det låter gulligt när han säger det om sin älskade lillebror.

Vem är egentligen Åse?

Jag blev inspirerad av lillaEgo att googla på mitt namn och följande hittade jag:

Åse är precis lika go och trevlig som jag föreställt mig!
** ja men visst är jag. ;-)

både han och Åse är ganska långa
** Japp, jag är 178 cm lång

Åse är en mycket duktig hunddressör
** Mycket och mycket, klarade ju iaf av att lära vår tidigare hund Cirrus en del hyfs.

Åse är ju inte att leka med när hon inte är på humör
** Jodå, humör har jag.

Åse är en glad tjej
** Tur att jag oftast är glad då

Åse är mycket kräsen...
** Vad gäller mat är jag kräsen

Åse är dessutom redigt hemma på html...
** Knåpa html kan jag!

Åse är super
** Om du säger det så

Åse är en "real woman"
** *Sträcker på mig*

Åse är het
** eller hur... ;-)

Åse är en vacker fru
** Någon fru blir jag nog aldrig. ;-)

Åse är en jordnära och klok kvinna
** Ja visst är jag

Åse är en underbar jobbarkamrat
** :-)

Åse är "fullt ös - medvetslös" aldrig en överdrift
** Njae det stämmer nog inte...

Åse är lugnet personifierad och den snällaste av snälla
** Jag stressar sällan upp mig


Jaha, nu har det börjat igen...

Vadå undrar du säkert? Jo nattstrulet!!

Melker var en riktig strulputte under sin uppväxt. Som värst vaknade han uppåt tio gånger per natt!! Sedan ett par nätter tillbaka gör även Alfred det...

Dels är han knölig att söva, eller han somnar rätt snabbt efter sista amningen i min famn eller pappans famn. Sen när vi lägger honom i sin säng sover han sött i ungefär 30 minuter... Har man tur då somnar han om iom att vi stoppar in nappen åt honom, annars är han för pigg för att söva om. *suckar* Då kan det ta uppåt 30 min innan han kommer till ro och somnar om. Så här kan det vara ett par gånger på kvällen, innan vi går och lägger oss.

När han väl somnar till ordentligt sover han oftast till 00.30-01.00. Då lyfter jag över honom till oss och han somnar oftast om direkt utan bröstet, men det är efter denna gång som det är stört omöjligt att få honom somna utan bröstet. Tidigare, då han var yngre, kunde jag sova medan han åt, men det går bara inte nu längre vilket gör att jag är vaken rätt mycket om nätterna...

Usch, vet snart inte vad jag ska göra. Jag har ingen chans alls att sova ikapp på dagarna eftersom antingen är Melker hemma eller så är han på dagis och då sover Alfred i vagnen på väg dit och hem och vaknar lagom tills vi är hemma igen.

Men, men man får väl försöka se det positivt - om ca 1½ år sover han bättre! ;-) Så var det för Melker iaf...

Sömn? Det är överskattat?!

Lagen om livets jävlighet?

Jag tror jag döööör, Murphy är verkligen inte min vän idag!!!

Jag hade börjat skriva ett lååångt inlägg om min förskräckliga morgon... Om tjuriga Melker osv. Sen får jag ett mail med en länk i som jag klickar på. Vad händer? Jo länken öppnas i det här fönstret och när jag klickar "bakåt" igen så är självklart det jag skrev borta. *irrriterande*

För att återgå till min morgon:

Vi blev sena iväg till bussen (och dagis) idag men det gör inte så mycket eftersom nästa buss går 12 minuter senare. När vi hade stått och väntat i 20 minuter gav vi upp! Bussen kommer aldrig! Jag beslutar att vi går till dagis istället. Det är inte speciellt långt egentligen men eftersom man aldrig vet vilket humör Melker är på så tar vi bussen till och från dagis oftast... Vi åker ju ändå gratis eftersom vi har barnvagn med oss.

Då vi börjar gå hemåt igen, kom jag på att vi kunde ju cykla till dagis. Alfred är ju stor nog nu att sitta i cykelsitsen och Melker cyklar ju på egen cykel. Sagt och gjort, in i garaget för att leta efter Melkers gamla cykelhjälm... Hittar först den inte. Blir irriterad och ringer M för att fråga om han visste vart den är, men självklart visste han det inte. Sen hittar jag hjälmen till slut. Nu är klockan 8.45 och Melker ska vara på dagis 8.30... Då ska jag börja kånka fram cyklarna. Melkers cykel hade M ställt ovanpå våra cyklar så jag fick börja med att lyfta ut den och självklart ska det j-vlas även där, men delar som hakar i varandra. Sen fick jag flytta på Ms cykel och när den väl var ute upptäcker jag att MIN cykel har punka!!! *aaaaaaaaaaaaagh*

Då höll jag på att gå upp i limningen... Alfred hade dessutom tröttnat i sin vagn och hade börjat skrika. Då beslutade jag att Melker fick cykla och jag och Alfred går. Det går ju i alla fall fortare än om Melker ska stå på ståbrädan. Melker var jätteduktig att cykla, pinnade på jättebra och det tog bara den kvarten att komma till dagis som det tar för mig att gå själv.

Tyvärr har vi inget cykellås till hans cykel så vi parkerade den inne på dagisgården, bredvid en annan dagiskompis cykel. Jag tror Melker var stolt över att få ställa sin cykel där också. Han har visserligen sin hjälm kvar på dagis men jag hoppas ändå verkligen att han kan låta bli cykeln då de är ute och leker... Vi får se.

Får se hur resten av dagen blir med tanke på denna start. *haha*